Huvudvärk och skräpTV - i söndagsskymningen

Jag har missat hela helgens aktiviteter på grund av denna himla förkylning. Det är sååå tråkigt. Igår tog jag för övrigt alvedon, Deans avlagda hostmedicin, och mot kvällen en spännande 3 år för gammal förkylningsmedicinstablett från Nya Zeeland (vi har inget liknande här så sannolikt innehåller den något som inte får säljas receptfritt i Sverige).

Jag tog den utan att läsa varningstexten "May cause sleeplessness in some". Jag somnade halv tre. Och jag var inte ett smack trött då heller. Tvärtom kände jag mig mycket mycket energisk. (Speedad?) Ni såg ju vad jag bloggade. :)

Nu sitter jag och skriver jobbrapport, senaste sjukveckan har pajat alla mina deadlines. Men ska man arbeta på helgen så är det lika bra att vara sjuk samtidigt. Jag missar ju allt roligt oavsett. Igår kväll var vi till Fyrishov och badade, trots allt. Man behöver komma ur huset ibland. Mot bättre vetande satte jag i mina linser, och nu har jag inga ögon igen... Stackars stackars mig!! Irriterande är linserna nästan helt nya också, och jag får ju lov att kasta dem. Kan ju inte "testa" igen, följderna är ju rätt jobbiga i och med att det är svårt att gå ut när man ser ut som ett rödögt Monster (D:s ord, inte mina).

Men det var bra att bada. Andra barn sover ju på lördagskvällarna, alla par är hemma och äter romantiska middagar till jazzmusik (eller Minor Majority), och alla tonåringar och studenter är "ute och slirar" som brorsan skulle ha uttryckt det. Så man får ju ha hela simhallen för sig själv nästan, ingen kö till vare sig vattenrutschbana eller bubbelpool. Inga skrik eller plask i ansiktet. (Jo, Myggans förstås.) Och bastun för sig själv sedan.

Det är väl inte hela livet man kommer att bo granne med ett äventyrsbad, så vi drar nytta av det så ofta vi kan. Och man får ju försöka se till det positiva med att ha en tvååring som aldrig sover.

Nu är övriga familjen på barnkalas, och jag sitter här. Men jag har sällskap också. Av skräpTV (Paris Hilton, Mammas pojkar och Lyxfällan. Funderar dock på att slå över till Lynley Mysteries. Inget slår ju ett härligt engelskt mord så här på söndagseftermiddagen).
Men skräpTV är mycket rogivande, och har tillräckligt okomplicerad handling för att man ska effektivt kunna hänga med och skriva avancerade texter samtidigt.
Simma lugnt på söndagseftermiddagen!
/Sara

Inte mycket att säga

Vilka vackra, kloka och tänkvärda ord min bloggkompis har levererat. Känns så futtigt att skriva om min dag nu. Men jag gör ett försök. Och börjar med att bekräfta det Sara skrivit. När livet bara tickar på är kreativiteten inte riktigt lika hög som vanligt. Kanske finns den på jobbet eller nånannanstans. Eller så har den bara gömt sig. Då blir det inte mycket bloggande heller för mig.

Tycker november i år aldrig varit mer november någonsin. Det är grått. Och är det inte grått så är det svart. Så jag pinnar till jobb, pinnar hem, lagar mat, tittar lite på TV, pratar kanske i telefon eller så, tvättar kanske eller bakar, ibland umgås jag med några kompisar och sen sover jag. Mycket mer än så orkar jag inte. Det blir så oinspirerande tankar då. Men snart kommer december med jul och då finns alla myschanser med ljus och pepparkakor.

Äsch ni hör, det blir liksom inte mycket mer än så här för nu.

Skickar över ett låttips från mina nya favoriter:

Det är vackrast när det skymmer

Dikt av Per Lagerkvist.
Det här är en av de vackraste dikterna som skrivits.
Den framförs här av Bo Sundström (från Bo Kaspers Orkester) och Frida Öhrn.

Karin Boye

Som så många poeter så har hon ett tragiskt människoöde, och tog slutligen livet av sig. Jag undrar om man måste vara ledsen för att skapa skönhet i utryckta ord. Men jag är som mest kreativ i mina sorgligaste stunder, så jag tror att det nog delvis kan vara så ändå.

Är människor lyckliga lever de i nuet. Vi människor delar vår lycka med de som är oss närmast och som gör oss lyckliga. I olyckligheten är vi ofta skriande ensamma. Är människor olyckliga försöker de komma vidare, få det ur sig, skapa något vackrare. Är de lyckliga är allt redan fullkomligt.

Karin Boye har många av oss en relation till som skapas redan i unga år. Jag har ofta diktade ord i huvudet som små mantran, som kommer över mig i olika situationer. De mässar i bakgrunden. Som att de är mina soundtracks, fast utan melodier. Karin Boye är klart överrepresenterad. Och jag har aldrig växt ifrån hennes ord.

Man får inte återge orden i skrift, det finns en copyright. Men jag har lagt till en ruta med dagens dikt längst ned i bloggen, på ett sätt som man får. Så får vi vackra ord varje dag.

Och jag vill visa några av mina favoritdikter, i form av länkar.

Om kärlek, på avstånd. Precis så som det kan kännas.
Från en stygg flicka

Om slut, tystnad, stillhet
Stjärnorna

Om att vara ung:
Unga viljor viner
Ja visst gör det ont

För fler vackra ord, läs gärna Edith Södergrans Landet som icke är och Dagen svalnar.

Mer länkar till vackra ord kommer en annan dag.
När huden känns tunn och tanken är klar.

Alla vackra ord om kärleken
har redan blivit sagda
Och av erkända poeter
Tillrättalagda.

Men min kärlek är för stor
för att begränsas
till det som redan tecknats ned

Den ska basuneras ut av genomskinliga spelmän
tondöva melodier
i blå rymder utan slut
Innan dess ska jag inte tala

I media

På Dagens industris hemsida, i kommentarsfältet, kallade någon media den tredje statsmakten.

De driver ständigt fram förändringar. Det är en viktig roll de har, media. Som granskare, frågelyftare, belysare. Sanningens, rättrådighetens och moralens väktare. Samtidigt skrämmer de mig lite. De har stor makt, som samtidigt ska vara förenlig med en egen agenda. Att sälja nyheter. Det kräver stor integritet av chefredaktörer och journalister.

Det händer för övrigt mycket i medierna i dagarna. Det är energibolagsdrev, Bodström som tar semester från kommande riksdagsarbete och vaccinbristspanik.

Men mest synd tycker jag om de stackars Vellingeborna.
De kan inte ha det lätt. Invaderade som de blivit av trettio flyktingbarn.
Nej bevare oss väl. Bäst att de låser sina cyklar.

En bra bok

En god fredagskväll.
Jag har ögon igen, och har precis läst ut Anne Holt-boken.
Den lämnar mig med en känsla av att jag hellre läst vidare än satt mig framför datorn. Jag är glad över den känslan - att ibland är low-tech ändå svårslaget. Och jag känner igen mig själv från förr, Sara när jag var yngre och som jag alltsomoftast känner mig ganska fjärran.
Livet kör på motorväg i 120 just nu, veckorna är som Epa-traktorer i vägrenen. Jag far förbi för snabbt för att hinna notera färgen på lacken. Eller något sånt... :)
Så det var vilsamt och engagerande att läsa ikväll.
Jag ska nog läsa fler böcker.

Ikväll somnade Myggan kl 22.45

Nu ska vi sova.
Verkligen ingen tid att ladda energi till nästa dag.
Imorgon får hon springa 7 varv runt ån efter dagis.
Så hon somnar kl 20.
På ögoninflammationsfronten intet nytt.
Känner mig inte så positiv just nu. Fast jag läser en bra bok! 1222 över havet av Anne Holt. Det var länge sedan jag läste en bok som jag kände för att plocka upp hela tiden. Jag ska nog få läsa lite i sängen innan jag somnar. :)
Godnatt!

Frankensteins monster

[utdrag från Outlook]

Hej M,
Vet du, jag har fått dubbelsidig ögoninflammation med grumlig syn, har ärvt Myggans förkylning och ser ut som Frankensteins monster. Allt det där tänkte jag att du skulle få slippa :) , så jag föreslår att vi skjuter på mitt utvecklingssamtal imorgon.

Både mamma och D säger att jag inte får gå till jobbet med dubbelsidig ögoninflammation. (Även om mamma tillade att det troligen var bättre att ha det på båda ögonen, eftersom man då såg mindre sned ut...) De tycker att jag riskerar att smitta folk, och att jag ser läskig ut.
Jag kan kanske leva med att se läskig ut, men jag vill verkligen inte smitta någon. Och jag lyssnar alltid på min mamma ;) . Så jag har ställt in morgondagens möten, och jobbar från köksbordet istället.

Dagens åh nej (eller veckans tycka synd om)

Myggans baciller invaderade mina ögon. Det var oväntat.
Jag brukar inte få infektion i ögonen speciellt ofta. Kan inte ens minnas när det hände mig.

Min rumsgranne på jobbet kastade en blick på mig när han gick förbi i korridoren.
"Du ser verkligen inte rolig ut."
"Tack, nu känns det mycket bättre." Sa jag då.

Jag tycker själv det är rätt svårt att prata med folk som har ögoninflammation utan att tänka på den hela tiden. "Oj vilket öga. Det måste var jobbigt." Och så ser man ganska läskig ut. En bad hair day är ingenting i jämförelse med en bad eye day. So to speak.

Nu har det hoppat till mitt andra öga också. Jippie. Men det blir ju symmetriskt i alla fall. Jag kanske ser lite exotisk ut med mina ögonspringor. På håll i alla fall. Eller så ser det ut som jag kisar. Som det är alldeles för ljust ute. Eller inne.

Imorgon bitti har jag utvecklingssamtal med min chef. Eller var det uppföljningssamtal? Jag blandar alltid ihop de där samtalen. Så jag måste försöka peppa mig till att fokusera framåt och tänka vart jag vill med mitt liv. Mitt arbetsliv i alla fall. Hoppas jag åtminstone har ledsyn imorgon så jag hittar till rätt rum. Jag känner att det finns viss risk för att jag får svårt att fokusera på hur jag vill utvecklas när allt jag kan tänka på är hur förskräckligt röda ögon jag har. Som en zombie. Eller en skräckfilm. Jag hakar upp mig på sånt där. Tycker synd om alla som måste titta på mig. Jag var förbi en affär på hemvägen från tåget idag. Funderade på att blunda så att expediten i kassan skulle slippa förfäras över mina rödsprängda hemska ögon. Kanske ska ta solglasögon på mig imorgon. Som en B-kändis.

För övrigt önskar jag att jag köpt nya glasögon som jag planerat i månader. Eftersom min syn bara blir sämre och sämre så ser jag ganska suddigt i de jag har. Plus att de sitter jättesnett på näsan. Det har de nog gjort hela tiden, men eftersom de saknar skalmar som har jag inte blivit varse det förrän nu.

Jag sitter vid datorn utanför sovrummet. Vi har tänkt att Myggan ska gå till dagis imorgon. Om hon inte somnar snart blir det väldigt problematiskt att få upp henne imorgon bitti, konstaterar jag och D. Det verkar inte bekymra Myggan speciellt mycket. Nu gjorde hon precis sitt tioende gästspel, uppe ur sängen. Hon flanerade förbi och berättade att hon har ont i sin fossing. "Jaha" säger jag okänsligt. "Godnatt igen då."

Hon är väldigt uppfinningsrik. Nyss var hon uppe för att kontrollera att jag torkat upp vatten som hon spillt tidigare under kvällen. Jag har närt en liten städpedant vid min barm. D säger att jag är för dålig på att ignorera henne. Jag måste sluta svara henne när hon pratar med mig. Att vara tyst är ju inte min starkaste sida. Men jag övar. Nu verkar det ha tystnat lite från sovrummet i alla fall.
Måste förklara för Myggan imorgon att normala tvååringar somnar före klockan tio.

Åh nej

Myggans baciller har attackerat mig.
Det ska de allt få ångra.

Underbara Clara

Fick tips av Anna om en blogg som hon trodde skulle passa mig. Det kristna i den kunde Anna förstå inte var min melodi, men resten. Jag tycker den verkar bra. Läs om Underbara Clara här.

Jag slant med fingret precis

Råkade klicka hem den här:

Såg den i en tidning när Myggan var pytteliten och tyckte det var den vackraste fleece jag någonsin sett. Så såldes den ny på Tradera, den fanns inte på min minneslista utan jag bara råkade se den när det var 8 minuter kvar. Jag betalade mer än jag från början tänkt. Men det är ju inte så ofta man velat ha ett barnplagg i flera år. Och Myggan behöver en fleece. Iofs kanske egentligen en vindfleece.

Men här är ju skillnaden mellan vill ha och behöver ändå ganska hårfin.

Ägget är öppnat..

..det blev en plastdelfin.
Men skalet ligger kvar i skålen.
Oätet.
Hmmm. Inte bra.

D testar hur sjuk Myggan är

Myggan vaknar efter att ha sovit "middag".
Hon är inte på ett strålande humör.
Normalt brukar hon komma igen efter ett tag, men inte denna gång. Så vi undrar hur sjuk hon egentligen är.
D frågar: "Myggan, vill du ha en grape?" (Vindruva i vår familj.)
Myggan svara (ömkligt):
"Nääääää!"
D frågar igen den lilla hulkande gestalten som ligger hopkurad på mattan: "Vill du ha ett kinderägg då?"
Myggan: "Jaaaa." *snyft* "För jag är sjuk. Och då är det bra. "
Japp. Så är det.

Bängel och bång

Idag är jag hemma med Myggan och vabbar. Stackars lillMyggi har örvärk. Och är förkyld. Verkar dock inte vara svinis.
Undrar förresten om ordet vabba är accepterat och har tillåtits glida in som nyord i svenska akademins ordlista? Språkutvecklingen går ju ständigt framåt.

I detta sammanhang passar jag också på att lobba för min vän C: s ord färst. Som i få, färre, färst. Själv kör jag sedan två år stenhårt på ordet bängla. Det är ett lysande ord, ett verb. Att bängla. Det kan multianvändas, och även substantiveras (ett bängel, eller bänglo (skällsord med glimten i ögat)). Vanligast används det i sammanhang som att "gå hemma och bängla", alternativt "sitta framför datorn och bängla". Alternativt, "han bara stod där som ett bängel", "det hänger något bängel där på sidan", "Ditt bänglo!".

Språk är intressant. När jag var liten konstruerade jag ett eget alfabet jag kunde skriva kodade dagboksanteckningar med. Som en korsning mellan det grekiska och det persiska, ungefär, såg det ut. (Och nu som vuxen exhibitionist lägger jag valda delar på nätet. ;) Tiderna förändras. Och vi med dem.)

Jag pratar även allspråket flytande, precis som min mamma och mormor gör. Det går i arv i generationer. Med tyskan och franskan är det tyvärr sämre bevänt.
Ich bin kein Berliner.
La toilette est lá.
Nonu äror dodetot soslolutot.
Good bye! Ejhall ådall. Nu ska jag se på TV.